Allt startade över en Italiensk middag tillagad av min underbara vän och nu pizzabagare Jenny i Axelvold. Efter en mättnadskänsla som likväl hade kunnat infinna sig på en piazza med en uteservering värdig en plats och stjärna i Michelinguiden i ett soligt Italien föreslog en av mina älskade vänner, Lotta, att jag borde starta en blogg. Sven, Alex, Bosse och Jenny nickade i samtycke. Lotta är en av de klokaste människor jag känner och jag försöker verkligen ta till mig och lyssna på vad hon har att dryfta. Även om det goda Amaronevinet gett Lotta klädsamt söta rosor om kinderna så är hon en förebild och stöttepelare i mitt liv.

Instinktivt ville jag säga ”Nej”. Inte för att jag tror att jag inte skulle kunna skriva av mig – men jag har några farhågor… jag är inte en stjärna på den grammatiska delen av det svenska språket…det där med tempus faller inte alltid väl ut när jag skriver.. dessutom har jag svårt med stavningen gällande vissa ord. Dock kunde jag där och då faktiskt inse att jag inte någon gång hittills i mitt 44-åriga liv krävt perfektion av mig själv så varför börja med en sådan ovana nu? Istället behövde jag fråga mig om lusten kunde finnas för att dela med mig? Det kom jag snabbt fram till att lust har jag och fantasi har jag – men så kom mitt stora aber – jag vill inte att någon ska tycka synd om mig! Jag har min ryggsäck som är fylld av både rosa glitter och svart sot. Finns det läsare som är beredda att läsa om det?

Lotta, som är van att dressera fullvuxna Rotwailers och sin polishustru ;) genom väldigt betydelserika blickar, tittade på mig och sa bestämt ”Mimmi, det kan ju vara så att folk kan känna igen sig i dina texter och känna att de då inte är ensamma!”. Det gick jag igång på! Jag har ALLTID älskat att hjälpa andra och har inga problem med att blotta mitt innersta. På så vis är jag nog enligt vissa gränslös men väljer att använda ordet generös istället. När min ”soulsister” Maria dessutom skrev i ett av våra många chattmeddelanden ” Dina texter ger mig trygghet, värme, inspiration, glädje och mycketmycket mer! Tänk vad du kan inspirera och peppa folk genom att nå ut med din gåva att skriva!” Jag älskar att inspirera människor omkring mig! Kan jag få någon att våga satsa på sig själv så blir jag så lycklig. Så kände jag att jag måste ge det en chans. Om jag inte provar så vet jag ju inte hur bra eller hur dålig jag är på det! Det får tiden visa. Eller kanske snarare statistiken av läsare….

Så med dessa vänners påhejandes ord i mitt inre skapar jag nu min vardagsblogg där jag ogenerat kommer att ta upp ämnen som kommer att landa i mitt huvud. Det kan absolut bli repriser från mitt redan så kära sociala forum Facebook, för vissa texter som jag lagt ut där är fortfarande både viktiga och aktuella!

Vad som kommer att synas och läsas på denna sida kommer att bero på min vardag. Vissa dagar kommer att vara glittriga och vissa fyllda av dimma. Det är precis så som jag tror att livet är. Att det finns möjlighet att föra andra bakom ljuset med förtrollande bilder och texter är jag fullt medveten om men jag ska försöka att inte brodera min vardag med andra färger och garner än vad som faktiskt gäller. Jag har en oerhört positiv livssyn – så till den milda grad att den i vissa fall irriterar folk. ”Måste du alltid vara så där glad och käck som en Göteborgare?!” Jag är inte från Göteborg men ja, jag ”måste” vara glad och käck – det tillhör mitt innersta. Så om du klarar av lite vardaglighet, drömmar, sanningar, sjukdomar, framtidstro, dippar, barn, orättvisa, mina tankar, positivitet, en vanlig människa på 44 år och massor av rosa inspiration och livsglitter så varmt välkommen in till mig! Om du får känslan av att du och jag sitter och pratar över en kopp kaffe så har du hittat rätt.


Jag hoppas att du skapar ditt eget livsglitter varje dag!
Allt gott, Mimmi

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments